Flödesskrivning 22:a augusti 2022 - Beskriv en riktigt riktigt ond karaktär

Maxlord Strålbad blängde ut över ännu ett solsystem från sitt kommandodäck. Medan hans flotta dök upp ur överljusfart bakom honom reste han sig från sin levande tron. När den stönade till log han snett. Tronen var ett hopsmält amalgam av varleser från system han förintat. Hundratals arter och raser med stönande ansikten. De skulle leva för evigt så här. Det kunde de gott ha.

Medan Maxlord fäste blicken på en blågrön planet kom hans rådgivare ålande längs med marken. Ingen fick stå upp i den galaktiska kejsarens åsyn. rådgivaren väste fram information om planeten med ansiktet pressat mot golvet medan han höll upp en hologramplatta så högt han förmådde.

Analysen av planeterna gick ut på en sak. Inte hur de skulle besegras, den saken var redan given, utan hur de skulle åsamkas maximal smärta och bli absolut maximalt förödmjukade.

Maxlord gillade när saker var maximala.

Han sträckte ut handen och tog ett litet mellanmål från en glasskål. Han åt bara sådant som var den sista levande exemplaret av något, i det här fallet något slags skimrande liten manet som gnällde telepatiskt om att den skulle få leva. Trist. Maxlord svalde den hel.

Maxlord tänkte aldrig på sin mamma. Mamman som han strypt med sin egen navelsträng. Bland det första han gjort faktiskt, efter att ha krävt att alla runt omkring honom skulle falla på knä.

Nä, nu var det dags att påbörja dagen ordentligt. Han skred fram till ett kontrollbord fullt av olika reglage och knappar för tortyr och lidande. Han hade inte behövt lyssna på rådgivaren, han visste instinktivt vad som bet bäst på varje planet.

Efter att ha glidit över symbolerna med fingertopparna riktade han in sig på en gammal favorit. Den här planeten var organisk, full av vatten och med hundratusentals livsformer, men en av dem hade lagt beslag på nästan alla resurser. Det var nästan så att Maxlord kunde känna lite lite sympati för en art som kunde göra så mycket ont mot sina egna.

Men bara nästan.

Han tryckte på knappen och köttätande bakterier började välla ut och färdas i överljudshastighet mot den blå planeten.