Flödesskrivning 21:a september 2022 - En sal står dukad för bankett

 Det var svårt för Aniara att tro sina ögon. Borden dignade verkligen. Där fanns stek, rovor, primörer, vindruvor, stora karaffer så kalla att det bildats små vattendroppar som rann lockande längs med sidorna. Hon tog ett steg framåt nästan innan hon hunnit tänka efter. Golvet som tidigare knarrat så obehagligt var nu täckt av en tjock matta. Så tjock att hennes bara fötter nästan försvann i den.

Hon blev nästan vimmelkantig av dofterna. Och värmen. Två jättelika eldstäder sprakade och knastrade. För en sekund sedan hade här varit iskallt. Vinden hade läckt in genom trasiga rutor och murkna brädor. Stenpartier hade saknats. Nu var allt helt. Gardiner och gobelänger täckte fönstren och väggarna.

Det… det hade väl inte alltid varit så här? Visst var det häs samma ödeslott som hon bestämt sig för att utforska bara kvällen innan?

Aniara plockade upp sin mobiltelefon. Det här måste dokumenteras. Hon slog igång kameran och började rapportera.

“Hej kära följare! Det är jag, Ani_XYZ! Och här är en rapport mitt ifrån ödeslottet på Motehög! Ni kommer inte att tro det här. Alltså, jag vet ju att ni precis som jag är True Believers och att spöken och övernaturligheter hör till vår och min vardag, men det här. Det är något helt annat!”

Aniara lät kameran svepa över festsalen. Hon kunde inte tro sina ögon. Aniara var ingen True Believer. Det räckte att hennes följare på Patreon, Youtube och Tiktok var det. Hon reste runt och skapade lagom spännande filmer med lite enkla trick på olika suggestiva ställen. Men här… det… alltså… fanns det sånt här på riktigt?

Liveströmmen växte sig långsamt större. Aniara gick fram och filmade i närbild. Hon tog upp en karaff och hällde porlande dryck ner i den. Kastade en vindruva i munnen. Vissa av maträtterna hade hon aldrig ens kunnat gissa vad de var. Någon typ av svan, hel med fjädrar och allt. Former som verkade bestå av något slags gelé med bitar av något som innehåll.

Aniara kastade ett öga på interaktionerna. Och höjde ett ögonbryn.

“Vad menar du?”

“Är det här ett skämt eller?”

“Det är ju bara ett gammalt övergivet bord?”

“Alltså, jag väntade mig mer. Avföljer om det ska vara så här.”

Aniara rynkade pannan. Vad menade de? Men så kollade hon närmre på skärmen. Det… såg inte alls ut som det gjorde för henne. Det var… tomt. Och öde. Som det varit för en minut sedan för henne själv.

“Ni måste tro mig”, sa hon in i kameran. “Det ser helt annorlunda ut på plats. Det… ser ni inte maten?”

De skeptiska kommentarerna fortsatte rassla in. Det här var inte bra. Aniara bestämde sig för att plocka fram sitt ess. Buktalandet.

“Hallå!?” Hon ropade med sin vanliga röst. Sen kunde hon alltid svara väsande och kryptiskt. Hennes fans åt det alltid med hull och hår.

“Hallåå-åå?” Testade hon igen. Spöket borde liksom inte svara direkt.

Då knarrade det från långsidan av bordet. Ett tronliknande säte som vred på sig. Roterade runt.

På den satt… en… kung? Men genomskinlig. Utmärglad. Ett knotigt finger lyftes. Kallades sig till henne.

“Ser ni!?” Aniara vrålade in i kameran. “SER NI!?”

Det blev Ani_XYZ:s sista livestream. Någonsin.