Flödesskrivning 5:e september 2022 - En avgörande händelse med stora konsekvenser.

De hade varit i stridens centrum länge nu. Nago hade tappat räkningen på hur många gånger han med en hårsmån undgått döden. Yxor. Pilar. Skäktor. Allt virvlade och susade omkring honom. Men steg för steg kom han och hans äventyrare närmare sitt mål.

I en läderpung i bältet låg kristallen. Den som kunde vända utvecklingen för hela världen. Stoppa den ostoppbara Dynastin och deras forsande invasion av världen. Men den behövde hamna i renandets dopfunt för att det skulle hända. Och dopfunten var välbevakad. Det var den bevakningen som just nu stoppade Nago från att komma längre.

Bredvid honom fräste Azrun, magikern, ett hål i fiendens linje med sina blixtar, men det fylldes genast igen av nya kroppar. Nya vapen. Nya monster,

Då såg Nago hur något skimrade till vid poolen. Uppe på altaret, precis vid dopfunten. Bara för ett ögonblick såg han La’earas ansikte innan det försvann igen. Nago log. Hade halvalven lyckats smyga förbi fiendens linjer med sin osynlighetsmagi?

“Arai!” Nago vrålade på deras krigarpräst medan han högg ner ytterligare en motståndare med sitt svärd. “Jag behöver Gudarnas stöd!”

“Jag hinner inte!” skrek Arai. “De är för många!”

Då, plötsligt. En ring av eld runt omkring dem båda. Sval på insidan, brännande het på utsidan. En oas mitt i stridens hetta. De kastade en blick uppåt. På sin kvast satt Kajsa. Bet sig i läppen medan hon koncentrerade sig på att upprätthålla eldbarriären. Rök sköt ur hennes öron.

Nago kände hur Arai lade sina händer på hans rygg och hur värme strömmade in i kroppen. Hur musklerna blev mer precisa. Välfungerande. Han tog ut kristallen.

“Släpp väggen, Kajsa!” Nago gjorde sin kastarm redo. Väggen skimrade till. Fräste, och försvann.

Han såg sig om efter La’eara. Hon syntes inte till. han fick lita på att hon var där hon skulle.

Kristallen flög igenom luften. Den skulle inte träffa dopfunten, men det var nära. Hon var väl där? Hon var väl kvar?

Kristallen seglade nedåt. Slog i stentrappan. Studsade. Och blev hängande i luften. Det skimrade, och plötsligt stod La’eara där. Kristallen mellan två utsträckta fingrar. Hon flinade mot Nago och körde sedan ner kristallen i dopfunten med full kraft.

Världen blev regnbågsfärgad.

De hade lyckats.