Flödesskrivning 6:e september 2022 - “Du är alltid välkommen här! Men nu är jag nyfiken, hur tog du dig hit så fort?”

 Maria skrattade till.

“Alltså, du kommer inte att tro mig, men jag kan försöka förklara medan du fixar lite kaffe? Jag tog med bönor. De är från Brasilien.”

Juno tittade på sin kompis.

“Kaffe alltså? Och importerade? Det här måste vara något stort.”

Maria satte sig, men reste sig direkt igen. Började vanka av och an i lägenheten. Började berätta. Det forsade ut.

“Jag var ute och rastade hunden. Du vet hur Timmy blir om vi inte kommer ut. Och så gick vi längs med den lilla skogsvägen du vet. Den vid bäcken. Och så ser jag något blänka till. Tänkte först det var en bärplockare eller något, fast det är ju typ mars, så jag vet inte varför jag fick för mig det. I alla fall: Jag gick in i skogen, och Timmy sniffade som en galning. Och så såg jag det. Det var ett armband. Det här armbandet!”

Maria visade en silvrig metallisk länk runt handleden.

“Jag tänkte ju att någon hade tappat det såklart. Men så tänkte jag att om jag ändå skulle gå till polisen eller så, så kunde jag ju lika gärna ta på mig det. Så hade jag händerna fria liksom.”

Juno skrattade.

“Säkert var det så du tänkte, gumman.”

“Ja men exakt.” Maria flinade. “Och efter jag tagit på det kom jag på att jag ju också glömt något. Jag hade inga bajspåsar. Hade lämnat dem hemma i hallen. Och så fort jag tänkte det så… alltså, du kommer inte tro det. Så stod jag i hallen!

“Va? Vad menar du?”

“Jag menar att när jag har armbandet på mig kan jag förflytta mig. I tankens hastighet. Det är typ snabbare än ljuset. Kolla! Nu tänker jag på din toa.”

Maria knep ihop ögonen och med ett *poff* försvann hon. Kom ut ögonblicket senare från toaletten.

Kaffekoppen Juno höll i föll i golvet. Tusen bitar.

En kort sopsession senare satt de och drack kaffe.

“Så...” Juno skakade på huvudet en gång var femte sekund. “Vad…? Hur…?”

“Jag veeet!” Maria skrattade. “Det är helt knäppt! Liksom. Tänk vad mycket tid jag kommer spara på vägen till och från jobbet! 45 minuter enkel väg, det är… 1 timme och 20 minuter om dagen!”

“Nästan rätt, gumman.” Juno log. Matte var inte Marias starka sida.

“Så… du kan åka på semester precis när du vill? Eller finns det en maxlängd?

Maria tittade på sin vän.

“Var tror du jag fick bönorna ifrån?”

Junos mun var full av kaffe. Det hade varit väldigt gott.

“Menar du att du var… i BRASILIEN innan du kom hit?”

Maria gjorde peacetecken.